“En perfekt storm”. Så beskriver en av landets banker skogskonjunkturen just nu. Alla stjärnor står på rätt ställe, industrin går för fullt och virkespriserna stiger.
Så då är väl allt frid och fröjd? Tyvärr är nog svaret nej. Trots hög produktion och bra priser är sågverkens lönsamhet fortsatt låg. Detta är inte långsiktigt hållbart.
Hela skogsnäringen hänger ihop och alla delar behövs för att maskineriet ska snurra. Hittills har sågverken varit cylindrarna och kolvarna som sugit i sig bränslet, massaindustrin en turbo som höjer effekten med hjälp av avgaserna och biobränslet en extra efterbrännkammare.
Det är sågverken som drar in råvaran genom att betala bra för timret, och det är också timret som står för merparten av skogsägarnas rotnetto. Utan sågverk med god betalningsförmåga börjar maskineriet hacka.
Men i debatten verkar detta faktum drunkna. I stället ligger fokus på lavskrikor, bommurklor, nyckelbiotoper och en bioekonomi som ingen riktigt vet hur den ser ut.
Frågan är vad som är värst för skogsägarna: Att två procent till av skogen blir nyckelbiotoper eller att timret säljs till massavedspris?
Några som funderat över det är Sveriges största skogsägare, statliga Sveaskog. I sin årsrapport rankar de olika risker i en känslighetsanalys. Faktorer – allt ifrån betesskador och rotröta till politiska beslut och tappat FSC-certifikat – värderas utifrån sannolikhet att inträffa och påverkan på företaget. Och då är det sågverkens dåliga lönsamhet och konsolidering som hamnar i topp.
Kanske borde även landets övriga skogsägare göra analysen och fundera över vad de ska lägga sin kraft på?
Om inte sågverkens lönsamhet ökar är risken överhängande att skogsnäringens perfekta storm snabbt förvandlas till en väldigt sval bris.
