Äganderätten och skogens roll i samhället genom historien

De senaste åren har en het fråga inom skogsbranschen varit den om ”äganderätten”. Men vad är det egentligen man menar med äganderätten, och hur har det sett ut historiskt? Anna Sténs, forskare vid Umeå universitet, förklarar hur synen på skogen i samhället hänger ihop med rätten att äga och bruka den.

 

Anna Sténs är forskare vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet. Tillsammans med Erland Mårald, professor vid samma institution, har hon drivit ett projekt som Skogssällskapet finansierat där man tittat närmare på hur debatten kring äganderätten har sett ut de senaste åren.

 

– I debatten i medierna slänger man sig med begreppet äganderätten som om alla vet vad det innebär, men det är egentligen inte helt självklart vad man menar, berättar Anna Sténs.

 

Hon berättar att äganderätten ofta beskrivs som ett knippe rättigheter, som kan sammanfattas som:

 

Rätten att ta eller skörda resurser

 

Rätten att sköta

 

Rätten att exkludera andra

 

Rätten att sälja eller hyra ut

 

Ett annat sätt att sammanfatta äganderätten är att beskriva den som ”allt som inte är otillåtet” med egendomen. Läs mer om hur man kan definiera äganderätten i vår intervju med Åsa Åslund, juris doktor och lektor i affärsrätt vid Linköpings universitet.

 

Skogsägaren och staten i fokus

 

Anna Sténs menar att det i debatten ofta framstår som att äganderätten är en fråga mellan skogsägaren och den svenska staten.

 

– Och så såg det ut tidigare i historien. Men i dag har vi mängder av relationer, förordningar och policys att förhålla oss till, säger Anna Sténs.

 

Överstatliga organ som FN och EU, certifieringsorganisationer som FSC och PEFC, den ideella sektorn med naturvårdsorganisationer och friluftsföreningar är några exempel på aktörer som i hög grad påverkar skogsägaren.

 

– Men i debatten glöms det ofta bort att dessa aktörer är något annat – det diskuteras fortfarande som att det är en relation mellan skogsägaren och svenska staten, säger Anna Sténs.

 

Från mångbruk till mångbruk?

 

Rent historiskt så är skogsägandet mindre reglerat i dag än vad det har varit längre tillbaka i historien. Skogsvårdslagen som infördes 1993 innebar en minskad kontroll över skogsägarna, jämfört med under 1980-talet när den svenska staten hade en hård kontroll över skogsbruket. Då var målet inriktat på produktion, för att få fram så mycket råvara som möjligt. (Se faktarutan nedan om hur äganderätten har sett historiskt.)

 

I dag ska skogen räcka till för många intressen. Klimat, biologisk mångfald, sociala värden och ekonomisk tillväxt är delar som samspelar och diskuteras. Frågan om skogen räcker till har aktualiserats i klimatdebatten.

 

– I Sveriges historia har skogen brukats på många olika sätt. Det är egentligen bara från 1950-talet och fram till 1993 som synen på skogen var väldigt industriell och inriktad på produktion. Kanske var det här en väldigt kort tid i historien som anspråken var så ensidiga, och att vi nu mer går tillbaka till ett mångbruk igen? säger Anna Sténs.